onsdag 24 juli 2013

Och jag ljög faktiskt inte heller. Inte helt och hållet. Bara om mittendelen. Jag har inga såna kontakter.

Söndag kväll. Klockan börjar dra sig mot halv elva. Klockan åtta nattade jag barnen. Själv urtrött, med baktanken att så snart som möjligt själv krypa till kojs. Väl medveten om att det dagen efter är början på en ny arbetsam vecka.
Två och en halv timme senare sover fortfarande inte lillasyster. Och hon gör heller inget för att underlätta insomnandet. Ganska så precis tvärtom, faktiskt.
Så till sist tröttnar jag. Ryter i. Varpå hon kallar till sig hunden och med huvdet till hälften begravt i hennes päls, till hälften lyft så hon kan blänga illvilligt på mig försäkrar: -Det är tur att jag har dig, hunden. För ingen annan bryr sig om mig. Baaaraaa du bryr dig om mig. Ingen annan i heeela världen gör det.
Sur bläng.
Varpå jag talar om att -Vet du, om det inte vore för att jag bryr mig mest om dig i hela världen, så skulle jag ha sålt dig till vit slavhandel för länge sen. För du är ett monster.

Måhända inte my finest moment som förälder. Men just där och då livsnödvändigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar