Okej. Hittills har alltså den här sommaren fört med sig ett fall av borrelia, en överkänslighetsreaktion och ett fall av hög feber i barnaskaran, samt en ordentlig förkylning hos mamman. Det har varit allmänt tjafsigt och bråkigt, helt i onödan som sådant plägar vara, vilket tyvärr också drabbar de helt oskyldiga barnen. Och det har gått en förskräcklig massa pengar till sånt som är aptrist att lägga pengar på.
Så när det började plaska lite om tårna när jag stod och rengjorde spisen igår, var väl det liksom bara i linje med all annan bråte.
Jag har en vattenläcka, från badrummet på övervåningen ner i köket på nedervåningen. Spisen stod i en centimeter vatten när vi drog fram den, vilket innebär att den kunnat bli strömförande any time medan jag lagat mat de senaste månaderna, för läckan är liten och måste ha pågått länge. Och jag har ingen jordfelsbrytare.
Vi är med omedelbar verkan förbjudna att använda badrummet däruppe. Toalett finns nere, men aldrig har jag väl längtat så mycket efter en kvällsdusch som nu när jag inte får ta en...
Hela köksgolvet måste brytas upp, och eventuellt är det även mögelangripet, och då måste det till en mögelsanering.
I värsta fall är vi alltså hemlösa i minst två-tre månader. Som tur är har jag goda vänner i byn med mycket stort hus, där vi är välkomna att bo på deras övervåning som de inte själva använder, men ändå. Att bo i någon annans hem, utan sina egna grejor, med kravet att ständigt ta hänsyn och vara tacksam, det är inte det jag längtar mest efter. Å andra sidan har vi någonstans att ta vägen. Vilket jag är djupt tacksam över.
Såatte. Nu väntar jag bara på att bilen ska rasa och att jag ska få sparken från jobbet också. Bara för att komplettera liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar