Thinking outside the box

Jag ringer vännen M. Hennes lille A, nästan fyra år, far runt i bakgrunden. Det är långt efter läggdags, men han lever rövare som en Duracellkanin på uppåttjack. M suckar över hur svårt det är att få honom att varva ner när han hunnit bli så övertrött.

Och alla som har barn vet samma sak: när barn är sådär övertrötta och ohanterliga, oavsett om de är spädbarn eller lite större, så gäller det att vänta tills de av en eller annan anledning blir ledsna. För gråtande barn tar bröstet eller flaskan, om de är så små, eller sitter i knät och blir tröstade om de är större. Och då känner de att de är trötta, och så kan de somna. Det här är basic föräldrakunskap, som förstås även M känner till.

Så därför tycker jag faktiskt att det var en väldig överreaktion på mitt konstruktiva förslag på hur man kan korta ner den där processen. Vadå "säger ni sådär på bvc, eller??". Nämen, var vaken då, tjurskalle.

Det hade garanterat funkat att lägga krokben för honom.

Vissa människor är bara så himla inskränkta.