I två års tid har jag tjatat på maken att han ska kolla sin syn. Glasögonen han har är fem år gamla drygt, och vid vår ålder (herregud så gamla vi blivit!) så bör man kolla synen varje år. Minst vartannat åtminstone. (Nej, det gör jag inte. Vart tredje som bäst, men nu var det inte mig vi pratade om.) I flera år har vi haft såpass skaplig ekonomi att vi kunnat beställa nya brillor utan att leva på knäckebröd och vatten som straff. Senaste året har det gått utför. Maken hade förra vintern/våren ganska svårt att hitta jobb, samtidigt som lastbilen måste lagas (visste ni att det kostar 40 000 att fixa bromsarna på en lastbil??? Jag grinade nästan när jag betalade den fakturan.) Den här månaden fick vi en betalningspåminnelse, för att det inte fanns pengar till huslånet på det kontot som det dras från. Och det är vårt reservkonto...
Den här månaden gick maken till optikern och beställde nya brillor. Den mannen vet hur man tajmar saker, han. Och själv ska jag börja sälja min kropp. Nån som vill ha en blekfet, grinig tvåbarnsmorsa? Det är rea....
Det var ca 10 år sen maken min var till optikern och 5 år sen jag var. Hade tänkt gå nu inom snar framtid, men nu fick vi ju punga ut 3000 på brillor till dottern istället.:/
SvaraRadera