Jag fyller fyrtio om två veckor. Min snälla pappa vill få fira det på något sätt. Alltså frågar han om han får bjuda på en kryssning tillsammans, jag och barnen, och han och min styvmor.
Nu är det så att i mina ögon är det absolut enda bra med en kryssning att det går att köpa billig gin på båten. Jag avskyr att sova på en båt. Jag ligger bara vaken och ser bilderna på Estonias bogvisir framför mig, och funderar ångestfyllt över hur i hela friden jag ska lyckas slå mig fram genom den extremt trånga korridoren med ett barn under varje arm. Särskilt som ena barnet är 150 cm långt och har storlek 40 i skor.
Dessutom är hela miljön på båten liksom lite tragisk. Resan är billig, så för att tjäna in stålar är precis allt inriktat på att locka av folk pengar. Inför Muminuppträdandet säljer de barndrinkar (läs grällt färgad läsk i drinkglas) för 60-70 spänn glaset. Själva uppträdandet är tio minuter, sedan kan barnen bli fotograferade med Mumin, och fotot kostar 100 spänn att köpa. Och så vidare. Det blir liksom lite sorgligt på något vis.
Och så är alla dyngfulla. Man kan bli full bara av att andas in luften på en färja. Folk vacklar runt aspackade vid fyra-fem på eftermiddagen. Det känns också sorgligt.
Billig sprit (för att ta med hem) och billigt godis. Samt god buffé. Det är enda anledningarna att kryssa för mig.
Så jag tackade nej till pappas generösa erbjudande. Vilket lillasyster, som inte alls har samma betänkligheter som jag, fick nys om. Och hon vill gärna kryssa. Så jag frågade henne om hon inte tycker det är obehagligt med alla fulla vuxna som vacklar runt på båten.
Hon behövde inte tänka efter en sekund. Hon knyckte på nacken. Utbrast: -Nej, det är väl inte mitt problem? Det är ju deras problem!
Sant. Förvisso helt sant. Men en aningen oortodox approach till den olämpliga kombon barn/fulla vuxna, onekligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar