Lördagsmiddag på våran gata

Ofta gör vi ingen större skillnad på vardag eller helg när det kommer till mat. Helgen firas istället med lite snacks, och ett glas vin för mamman.

Men igår hade jag för en gångs skull planerat i tid. Tagit fram en bit gott kött ur frysen, köpt hem goda grönsaker, avocado, gurka och sånt. Tinat upp en påse kantareller. Samt kommit ihåg att hålla koll på tiden hyfsat iaf, så maten var klar kvart över sex istället för kvart över sju.

Dessutom hade vi gäster, vilket alltid piggar upp. Exmaken och barnens kompis I var här.

Så jag dukade belåtet fram middagen, och kallade alla till bords. Lagom till vi började äta upptäckte barnen att ett av deras favvisBompaprogram börjat. Och eftersom jag a) själv har möjlighet att matcha det jag gör efter om jag vill se något på tv och också gör det, och därför tycker jag bör visa barnen samma respekt, och b) vet att det ändå bara blir bråk resten av måltiden annars, vilket inte är trevligt för någon, så släppte jag iväg dem.
Därefter gick brandlarmet. Och exmaken, som är medlem i frivilliga brandkåren och ännu inte hunnit börja med sitt vinglas, rusade iväg glad i hågen för att leka med brandbilen.

Kvar vid bordet blev I och jag. Jag komplimenterade henne för hennes goda bordsvett att avstå från programmet för att iställt äta klart.
Fick svaret: -Jag lämnar ALDRIG kött och pommes frites!

Okej. Mindre väluppfostrad liten ängel och mer hungrigt barn med födgeni alltså. Men sällskap vid bordet fick jag.