Ni vet när man har en sån där dag när allt bara blir fel. Man vaknar på fel sida, och sedan fortsätter hela dagen så. Man är sur och otrevlig. Snäser åt barnen, ja skriker åt dem också vad det beträffar. Man vill bara vara ifred, men får inte det eftersom barnen kräver sitt, och så blir man bara allt argare och allt otrevligare. Och inget av det är de stackars oskyldiga barnens fel.
Sådana dagar.
Det är då man blir lite extra förbannad på att man numera är ensamstående. När ingen avlastning kommer in genom dörren framåt kvällen.
Inte för att det gjorde det så ofta annars heller, iofs, men chansen fanns iaf. Då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar