Jag satt och parade strumpor framför tv:n ikväll. Suckade djupt. Muttrade nåt om att "tänk om det bara fanns självhop-parande strumpor". Maken tittade på mig. Flinade lite. Sa -Det tar jag som en utmaning!
Jag tittade tillbaka. Utbrast från själ och hjärta: -Älskling. Om du lyckas uppfinna magiska självparande strumpor, så...så....så ska du aldrig mer behöva vika tvätt i hela ditt liv!
Med tanke på hur sällan han gör det redan idag, så kan jag inte förlora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar