Fyraårskoll

Lillasyster fyller inte fyra förrän i januari. Hon har flera talfel, men eftersom hon pratar mycket och gärna, och gör sig förstådd utan problem, har jag inte oroat mig. Mest har jag tyckt att det är lite gulligt. För någon vecka sedan hade jag utvecklingssamtal på dagis, och hennes ansvarspedagog lyfte att hon tycker att lillasyster har lite väl många talfel för sin ålder. Nu råkar jag ju själv jobba på bvc. Med en känsla av "skomakarens barn" tog jag upp det med min kollega, som har hand om mina barn. Hon föreslog en tidigarelagd fyraårsbedömning. Sagt och gjort, idag satte vi oss i bilen och åkte til bvc, lillasyster och jag. För att blända omgivningen med vilket exemplariskt extraordinärt A-barn just jag råkar ha. När jag lade upp den planen missade jag att ta en liten detalj med i beräkningen: lillasyster själv. För hon tycker det är så himla kul med alla former av besök på vårdcentral, tandläkare eller sjukhus, och besök på mammas jobb i synnerhet, att hon gick alldeles upp i varv. De stiliga, noggrant ritade mästerverk till gubbar hon skapar hemma försvann till förmån för något en ettåring hade kunnat åstadkomma. Den koncentration hon visar när hon pysslar hemma, försvann och kvar blev en liten tjej som i rena glädjefnatten över utflykten ålade runt så på stolen att hon nästan trillade av den.
Det blev inte den bländande uppvisning jag hade tänkt mig. Men det blev en remiss till logopeden.