När maken är billig

För det mesta älskar jag min man. Ibland är han dock billig. Väldigt billig. Imorse till exempel. Igår kväll meddelade han att han måste vara i stan med lastbilen klockan sju idag, så jag måste lämna på dagis. Fine by me. Min väckarklocka är ställd på halv sex, sedan ligger jag och drar mig en kvart innan jag går upp. Oftast blir kvarten en halvtimme. Det är då jag har anledning att vara tacksam över att vi har flexklocka på jobbet. Idag blev kvarten en halvtimme. Då låg maken fortfarande och trynade. Jag knuffade rart och kärleksfullt till honom i ryggen och väste åt honom att han måste gå upp. Det gjorde han, suckande och pustande. Själv åt jag frukost, och gick sedan för att väcka barnen, som inte alls ville bli väckta. Tio i stod jag och barnen i hallen och skulle till att kränga på oss ytterkläderna för att med andan i halsen försent åka till dagis. Då satt maken och åt frukost. Irriterad frågade jag om han inte skulle vara i stan sju? Jodå, svarade han, men klockan är bara tio i sex. VADÅ, sa jag??? Det visade sig att samtliga klockor i huset, UTOM min väckarklocka var tio i sex. Min klocka var tio i sju. Någon har alltså ställt fram min väckarklocka med en hel timme. Jag misstänker någon mycket liten med pilliga fingrar och mycket bus i kroppen. Även om hon förnekar det. Vilket hon gör klokt i.
MEN - den springande punkten är denna: Maken VISSTE hela tiden vad klockan var! Han VISSTE att jag gick upp en hel jäkla timme för tidigt! Och han sa ingenting!
Maken är mycket mycket billig idag.