Hela den senaste veckan har vi spelat spel med barnen. Varje kväll, efter att vi plockat undan middagen, har maken och jag satt oss vid köksbordet med barnen och spelat. Och jag, som normalt sett avskyr att spela spel, har tyckt det är urmysigt. Ingen har bråkat (eller bara litet, och det räknas som inget i vår bråkiga familj), ingen har brutit ihop i tårar över att förlora, och ingen vuxen har tappat tålamodet. Jag känner mig som en sådan god mor.
Och så är jag litet förskräckt över hur litet jag tydligen tycker att det krävs för att vara det.
Spela spel är verkligen nåt av det bästa som finns, både för vuxna och barn. Jag älskar det!
SvaraRadera