Jag brukar som regel inte svära särskilt mycket. Inte här i bloggen iaf, svordomar har en tendens att te sig så mycket värre i skrift än i tal, tycker jag. Men idag är det faktiskt befogat. Maken har nämligen jobbat borta hela helgen, och även sovit borta. Och vad händer då? Lillasyster kommer över vid två på natten med 40 graders feber. På förmiddagen börjar det rinna illaluktande gegg ur hennes ena öra. Och jag själv vaknar flera gånger under natten med kvävningskänslor, och när jag stiger upp på morgonen med en extremt obehaglig känsla av att något rent fysiskt sitter ivägen för luften, visar en koll i spegeln att gomspenen svullnat upp till ca tre gånger sin normala storlek. Maken sover borta, kommer hem ikväll. Givetvjävlavis.
Ingen tid på jourläkarcentralen förrän på eftermiddagen. Såklart.
Lilltösen har öroninflammation. Igen. Trots rören. Min gomspene har under dagen svällt av till att vid läkarbesöket se nästan normal ut. Såklart. Läkaren trodde jag haft något slags allergisk reaktion. Det är bara det att mig veterligt är jag inte allergisk mot något alls. Inte heller vare sig åt, inhalerade eller vidrörde jag något nytt igår. Känns ju bra. Tanken på att jag tydligen när som helst i sömnen, utan att ha en aning om vad ska undvika för att inte riskera något, kan svullna igen helt i mina luftvägar, känns ju rent förbannat bra. Inte.
Så var min första advent, gott folk. Någon som kan bräcka det?
Kramar till er. Låter obehagligt med luftvägarna och stackars lilla tjejen. Hoppas att ni trots läkarbesök fick en bra första advent. :)
SvaraRadera