Ansvarsfördelning

Maken har gått och lagt sig. Jag är också på väg. Då ser jag en gråsugga som krälar utmed golvlisten i hallen. Maken tillkallas. Han kommer. När han får se problemet protesterar han: -Jamen, det är ju spindlar du är rädd för, det där är ju en gråsugga, varför måste jag kliva upp bara för den?
Herregud. Vi har varit tillsammans i fem år nu. Han har tydligen fortfarande inte fattat hur gränserna dras. Äckligt, illaluktande eller bara allmänt obehagligt = hans jobb. Mysigt, gosigt och trevligt = mitt jobb.
Det är väldigt viktigt att ha en klar och tydlig ansvarsfördelning, och att sedan hålla sig till den. Som han håller på skulle man kunna tro att han inte fattat befälsordningen heller. Det skulle iofs förklara mycket.