söndag 8 november 2009

Får man rymma ett tag? Några år eller så?

Lillasyster är tre och ett halvt, lite drygt. Storebror är fem och ett halvt, men tidig i utvecklingen. Vi har alltså en treårstrotsare och en storebror mitt i lilla tonåren här hemma. Lovely.
Storebror skrattar oss rätt upp i ansiktet så fort vi säger något, och säger man att han inte får något, blir svaret ofelbart "Joho, det får jag visst" alternativt "då gör jag det ändå!" eller möjligen "då tänker jag slå dig om inte jag får som jag vill". Inte för att han sedan gör det, han vet bättre än så, men han kan inte låta bli att säga det ändå. Till sist blir vi arga, och då gråter han.
Lillasyster å sin sida, får en treårings alla raseriutbrott. Och sedan får hon alla de raseriutbrott som byns övriga treåringar skulle ha fått också, av bara farten liksom. Måste vara kolugnt i alla andra barnfamiljer. För det är vi som fått dem, allihop. Utbrotten alltså. Och hon nöjer sig inte med att säga att hon ska slå. Hon slår. Och sparkar. Och far runt på golvet. Tills hon råkar slå sig själv, eller sparka på något hårt, eller dunka sitt eget huvud i golvet när hon slänger sig. Och då gråter hon också. Samtidigt som hon skriker, för hon är ju fortfarande arg.
Lovely. Räknas det som försummelse om man flyttar utomlands? Bara tills de lugnat sig lite? En tio-femton år, max?

2 kommentarer:

  1. De lugnar ner sig framåt 18-19-års-åldern, jag lovar ;-)

    Må så gott!

    SvaraRadera
  2. Jag hänger gärna med dig! Vart ska vi? Riktigt långt bort va?
    Kram Petra

    SvaraRadera