Igår var hela högen barn hos oss. Lekte, badade, gungade, bråkade, stökade ner. Lekrummet ser ut som en krigszon. Fast de var ute nästan hela tiden.
Idag har de varit hos grannen. Storebror ända sedan elva i förmiddags. Lillasyster var hemma en sväng runt lunchtid, men är iväg igen.
Och jag vet inte om jag ska vara tacksam att de har kompisar, eller om jag ska låta vemodet ta överhanden. Vemodet att de mer och mer vänder sig utåt. Bort från mig. Och här sitter jag. Med min långsemester som jag tagit för att vara med mina barn. De barn som hellre vill leka med kompisar.
Men imorgon blir det lådbilslandet. Då får jag vara med dem HELA dagen.
Se det som en komplimang. Om inte du och maken gett dem den kärlek och trygghet som de behöver hade de inte vågat utforska världen och det märks på dem att mamma är ändå alltid bäst :)
SvaraRaderaÄldsta Syster yster