Idag lovade jag barnen glass när vi kom hem från dagis. Bara för att det är fint väder. Bara för att göra barnen glada och överraska dem. Bara för att vara snäll, fast det är torsdag. Och kanske lite för att jag vet att jag köper mig en kvarts lugn och ro då. Kanske därför också. Bara lite. Hur som haver, glass var det. Jag har köpt en ny sorts isglass, en gräslig variant, grön och lila. Jag tänker under inga som helst omständigheter läsa innehållsförteckningen. Det är Hulken-glass. Jag berättar detta för barnen. Lillasyster frågar: -Har jag ätit Hulkenglass fölut?
-Nej, säger jag, den är helt ny, ingen av er har ätit den förr.
Då kommer det från storebror: -Joho! För jag fick Hulkenglass förra sommaren på Ölands djurpark. Jag fick den efter att jag hade gjort illa benet när jag skrapade det på staketet när vi tittade på lejonungarna. Den glassen är grön och lila.
Herregud. Detta hände alltså för nästan ett år sedan. Han var fyra år då. Och minns det ännu, ner i minsta detalj.
En bra dag minns jag hur ungarna och maken ser ut. En riktigt bra minns jag dessutom vad de heter. Storebror minns vilken glass han åt för ett år sedan. Och sedan undrar jag varför barnen alltid har övertaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar