Jag går min sedvanliga kvällsrunda med saltkaret för att efter bästa förmåga utrota mördarsniglarna. Med mig har jag lillasyster. Hon inleder med att för varje snigel vi hittar och saltar gå ner så djupt i basen hon kan och skrika -DÖÖÖÖÖ!
Vackert så. Sedan fortsätter hon, när vi hittar en stor snigel: -Det däl äl mamman.
Vi hittar en ännu större: -Det däl äl pappan.
Ett par mindre: -Det däl äl bebisen. Och det däl äl stolasystel.
Vi går vidare, hittar flera: -Däl äl molmol. Och molfal.
Vi har alltså på egen hand utplånat en hel släkt ikväll. Och lillasyster är så glad att hon kvittrar över detta faktum. Jag är inte helt säker på om jag borde bli rädd eller inte.
Hm...kanske ska vara lite observant vid framtida yrkesval: Krigsherre är inte ett framtidsyrke,Lillasyster ;-)
SvaraRaderaHm, det finns ju vissa risker med det där snigelmördandet!! ;o) Men hon kan ju bli yrkesmördare, då får hon väl bra betalt i allafall..
SvaraRadera(Nä, usch så hemskt det lät! Tar tillbaka allt!)