Sömnlöshet

Jag sover djupt när lillasyster kommer tassandes, vid kvart i ett. Hon vill ha en flaska. Jag vet bättre än att mucka gräl mitt i natten, så jag går upp och gör en. Lägger henne med den i hennes egen säng igen. Går och lägger mig. Somnar om direkt. Tre timmar senare, vid fyra, vaknar jag av att hon panikgråter i sitt rum. Jag rusar dit. Möts av en halvvaken lillasyster, mitt i en mardröm. Jag sätter mig på sängkanten. Tar upp henne i famnen. Vyssar, tröstar. Bär henne med mig till vår säng. Hon klänger sig fast vid mig som en liten apunge. Vi lägger oss tillsammans. Hon ligger tätt intill, nära. Hon somnar om nästan direkt. Trygg hos mamma och pappa. Jag ligger länge vaken, med ansiktet mot hennes svettrufsiga hår och känner tyngden av hennes lilla varma kropp på min arm. Förundras över hur man kan vara så trött att man mår illa, och ändå aldrig vilja somna ifrån nuet.