Japp, puckomamman, det är jag det!

Hemma igen. Doktorn kastade en blick på lillasysters armar och konstaterade att vänsterarmen drabbats av så kallad piglux. Det vill säga, att armen var ur led i höjd med armbågen. Den högra armen, den som storebror dragit i, var däremot helt okej, hon har nog bara inte vågat använda den av bara farten.
Vi kan alltså konstatera att armen verkligen var skadad, och vidare att a) det var jag som åsamkat henne skadan, samt b) att jag sedan dessutom tvingade henne att gå med en skadad arm sedan i lördags kväll. Nu är det måndag. För jag tyckte inte att hon hade tillräckligt ont för att det skulle vara rimligt att det var en luxation. Trots att jag vet att ungen har Sveriges högsta smärttröskel. Jag har sett henne ha dubbelsidig öroninflammation, och det enda hon markerat det med är att klia sig lite på örsnibben. Ändå tyckte jag att jag kunde avstå från att söka vård, för hon hade inte tillräckligt ont. Känns ju sådär just nu. Känns som läge för en socanmälan just nu.
Lillasyster har så hög smärttröskel att hon inte sade ett pip ens när doktorn drog armen rätt igen. Mamman däremot fick gå ut och gråta en liten skvätt på kollegan P:s axel.
Lillasyster är nu nöjd och belåten, och använder båda armarna helt obehindrat igen. Modern lovar och svär att alltid alltid ta sina barn på allvar hädanefter.