Jag har hittat sådana där små djur ni vet. Sådana där i något slags mjuk gummi, i grälla färger som vi använder på jobb att ge barnen när de fått en spruta eller tagit ett prov. Sådana. De fanns i en leksaksaffär för bara ett par kronor styck, och jag köpte raskt ett trettiotal så är godispåspresenterna fixade till båda barnens födelsedagskalas. (När, och varför i hela friden började man med presenter i godispåsarna? Vad är det för fel på godis, bara godis??)
Storebror inspekterar dem. Det är dinosaurier. Nu råkar han veta att i lådan bredvid låg det spindlar istället. Och tre centimeter stora dinosaurier är väldigt små. Men tre centimeter stora spindlar är väldigt väldigt stora. Även om de är i lila eller neonrosa gummi. Så dem köpte inte jag. Storebror vet dock att de finns.
Storebror: -Vet du mamma, jag ville egentligen hellre ha spindlarna.
Jag: -Men älskling, jag tyckte faktiskt att de var lite läskiga.
Storebror: -Då kanske du helt enkelt inte ska gå på mitt kalas då.
Jag, när jag har hämtat mig från chocken mycket nog för att kunna tala igen: -Jaha, men då kanske jag inte heller tänker ordna ditt kalas, om jag inte ska få komma på det. Då får pappa fixa med inbjudan, godispåsar, tårta och allting.
Storebror, irriterat: -Jamen du FÅR väl komma då! Men skyll inte på mig om du blir skrämd!
Tänk vad besviken han kommer bli när han öppnar sin påse, då i mars när det är dags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar