I måndags började vardagen igen. (Tack för alla glada tillrop, tyvärr är barnen inte rättvända i dygnsrytmen ännu, mycket gråt och pip är det). Jag hade planer. Inga gigantiska, högflygande, nyårslöftesplaner. Nej, bara om en mer strukturerad vardag. Stiga upp i vettig tid även lediga dagar. Gemensam frukost med barnen, istället för att muta dem med snabbfrukost framför TV:n för att själv få sova ett tag till. Regelbundna mattider. Börja lägga ett par timmar den lediga dagen (inte hela dagen, inte ta i så hårt att det är dömt att misslyckas) på att successivt ordna upp hemmet rum för rum. Återgå till den rutin jag hade börjat skapa innan jag blev sjuk före jul, med tre promenader och två pass på crosstrainern i veckan. Lugn och ro, och rutiner, helt enkelt. Sånt jag strävat efter hela livet, egentligen, och som av någon anledning känns genomförbart nu. Känns mer grundat, mer sansat nu än vid tidigare allt-eller-inget-försök.
Jag hade tillförsikt och motivation. Gick till jobb i måndags med glatt humör och ro i själen.
Och på tisdagen vaknade jag genomförkyld. Igen.
Ibland tror jag att Gud inte tycker om mig.
Nämen, förkyld igen!
SvaraRaderaTa det lugnt du verkar ha läget under kontroll och du har en plan som verkar vettig.
Du blir snart bättre.
Kram.