Lättköpt

Förra julen fick jag fyra biobiljetter i julklapp. Som vi fortfarande inte använt. Visserligen var storebror och jag och såg Ice Age 3, men då glömdes gratisbiljetterna givetvis hemma. Igår var slutdatum på de två första. De fick hastigt skänkas bort för att inte förfaras. Gratis är gott, liksom, det kan inte slarvas bort hur som helst.
Imorgon ska äntligen VI få använda våra egna biljetter, maken och jag. Då kommer barnens morfar och mormor för att passa. Maken och jag ska få gå på bio, sedan ska vi byta bostad med morföräldrarna, så de sover i vårt hus med våra barn, och vi lånar deras lägenhet. Bara maken och jag. Ensamma. Utan förkläden. Med tanke på att sista gången vi träffades mer än två timmar i sträck utan ett eller annat barn hängandes som en chic accessoar från mina byxben, var i november nån gång, så kan det här bli spännande. Antingen blir vi nykära eller så blir det skilsmässa.
Hur som helst. Storebror fick nys om dessa planer. Och extrem-mammig som han för ögonblicket är, bröt han omedelbart ihop. Storgrät. Hysterisk vid blotta tanken på att tillbringa en kväll utan sin mor. Varför då, med tanke på hur vi bråkar om nattningen varje kväll, kan man ju fråga sig. Han borde snarare hjula runt huset av glädje, kan tyckas. Om han nu hade kunnat hjula, vill säga.
Efter närmare tjugo minuters gråtande, och ett antal sönderfrätta nerver hos modern, ringde jag till sist till pappa, för att rådfråga honom och eventuellt helt enkelt skjuta upp hela utflykten. När storebror hörde vem jag skulle ringa, hickade han fram: -Säg till morfar att han inte får glömma att han lovat att steka pannkakor imorgon.
När jag upplyste honom om att utan bio för mig blir det inga pankisar för honom, tystnade gråten. Sedan började förhandlingarna. Pannkakor med grädde och blåbär = mamma får gå på bio och sova borta.

Jag vet inte om jag är tacksam för att han är lättavledd, eller om jag är irriterad på att han är så lättköpt.