Dåligt samvete

Är det en sak som jag och Anna Wahlgren är helt ense om, så är det att sömn är a och o för att barn ska utvecklas optimalt. Och att det är föräldrarnas ansvar och skyldighet att se till att barnen får den sömn de behöver. Jag anser också att det är skadligt för barn att alltför mycket vända på dygnet under lov och helger. En uppfattning som stärktes då jag för några månader sedan läste en artikel i tidningen om just detta, där lärare uttalade sig om hur svårt det är för många barn att hänga med i skolan måndagar och tisdagar. Barnen är trötta och klarar inte av att ta till sig undervisningen. Sedan blir de successivt alertare, för att åter komma trötta och håglösa på måndagen. Så stor skada åstadkommer man alltså bara genom att låta barnen sitta uppe om helgerna.
Därför är det med extra dåligt samvete jag kan konstatera att denna jul har jag helt och hållet övergett denna princip. Barnen har varje kväll varit uppe till tio, och varje morgon sovit till halv nio-nio. Och nu är ledigheten slut. Imorgon väntar arbete och dagis. Barnen kommer vara helt utmattade. Och det är mitt fel. Ingen annans. Inte förrän flera år efter tioårsåldern kan barn göra konsekvensanalyser på nivån "jag tar smällen på måndag, jag vill vara uppe nu". Fram tills dess är det föräldrarnas jobb att vara konsekvensanalytiker åt dem. Det ansvaret har jag brustit i. Vi har haft en ljuvlig ledighet, absolut, inte tu tal om det. Underbart. Och en hel del av det underbara har legat i att vi inte bråkat med barnen om nattningen en enda kväll, inte väckts i ottan en enda morgon. Men det finns ett pris att betala. Och det är barnen som betalar det priset imorgon, och förmodligen hela veckan. Barnen, och deras pedagoger. Pedagogerna får imorgon ta emot X antal barn som är så trötta att de bara vill gråta, och sannolikt kommer göra just det. Och bråka. Och inte kunna sitta stilla. Och allt annat som barn tar sig för när de egentligen inte orkar med något alls, men ändå tvingas orka med. Pedagogerna tvingas ta hand om det föräldraansvar jag brustit i, det ansvar jag inte tagit. Det är inte det de har betalt för. Det ingår inte i deras jobb. Deras jobb är att erbjuda en pedagogisk och stimulerande miljö, och omsorg. Mitt jobb är att se till att mina barn är i skick att vara där hela dagen. Det borde vara lika förbjudet att skicka barn med felvänt dygn till skola och dagis, som det är att skicka sjuka barn dit. Jag skäms.
Det är långt till nästa lov. Då ska jag ta ansvar som den bra mamma jag vill vara. Det ansvar som är mitt. Inte pedagogernas.