Lillasyster vaknade sin vana trogen alldeles för tidigt imorse. Vid halv sju ungefär. Eller, nu ljuger jag, för tekniskt sett vaknade hon alldeles för tidigt vid kvart över ett inatt. Då hostade hon tills hon tappade andan. Sedan grät hon. Så då fick hon hostmedicin, välling och somna om på mammas arm. Och sedan vaknade hon alldeles för tidigt, igen. Vid halv sju. Och då fick maken masa sig upp och fixa en flaska välling till. Tyckte jag. Det tyckte inte lillasyster. Hon stämde upp i den alltför välbekanta refrängen "Maaammmmaaaa skaaaa!!" Och i det läget, när hon är så nyvaken och egentligen fortfarande trött, dessutom halvsjuk och medan storebror fortfarande sover och helst ska fortsätta med det, då tjafsar inte jag. Då går jag upp och fixar den förbaskade vällingen. Men sedan gick jag och la mig igen. Och maken fick ordna med rätt tv-kanal, kuddar och gosiga filten i soffan åt henne.
En stund senare började den. Hostan. Hon hostade. Och hostade. Och hostade. Och på slutet av sista hostattacken hördes ett blott alltför välbekant, blött ljud. Och sedan en liten röst: -Pappa! Jag kläktes!
Anledningen till att jag låg kvar i sängen och lät maken ta det, var att han träffar barnen så mycket mindre än jag. De är så mammiga, och de behöver märka att han kan lika bra som jag. När hon nu för en gångs skull spontant ropade på honom, var det viktigt att också spela på det direkt. För deras relations skull.
Japp. Det var bara av dessa superpedagogiska och osjälviska skäl som jag gosade ner mig lite längre ner under täcket och lät honom ta spyan. Bara därför.
Vilken kul blogg! Vad fint att du är så pedagogisk, bara att applådera *står upp & applåderar* Klart pappa ska få känna sig delaktig..speciellt vissa gånger. Ha en skön dag!
SvaraRadera