Förlorat övertag

Maken har nu varit och inhandlat sig en lastbil. Själv festar jag till med ett par tunikor á 149 kronor styck. Han köper sig en lastbil för trehundratusen han. Detta har fört med sig en oväntad effekt. (Förutom de gråa hår och det magsår jag får vid blotta tanken på att lastbilen ska betalas också. Och att han har enskild firma. Och vi är gifta, och har således gemensam ekonomi. Och huset står på oss båda.)
När jag har behov av att göra en litet starkare markering. Som när han kommenterar min ålder eller så. Då. Då brukar jag smalna med ögonen och väsa åt honom att han kan sova i garaget inatt. För att förstå magnituden av det hotet ska man veta att detta skulle innebära att han fick sova hopkrupen på frysboxen, eftersom garaget är så fullt att det helt enkelt inte får plats någon madrass på golvet. I ett tvåbilsgarage. Utan en enda bil i. Detta beror enligt maken på att jag förvarar två barnvagnar i garaget. Varav den ena är en liten sulky. Som förvaras hopfälld.
Nåja. Detta hot har nu förlorat all kraft. Han har nämligen köpt en lastbil med sovplats i. Hur ska jag nu vina med piskan över honom när han förtjänar det? Och det gör han ganska ofta. Det är tydligen oerhört lustigt att jag är ett och ett halvt år äldre än han. Lammköttet. Detta trots att jag på ett mycket pedagogiskt sätt förklarat för honom att män åldras mycket fortare än kvinnor.
Jag ska lära barnen att de ska väcka honom på söndagmorgnarna genom att kittla honom under fötterna. Tidigt.