Samma dag som jag skrev förra inlägget, fredagen den 9 april, avled min far. I hemmet, med sin hustru vid sin sida och sina barn närvarande, precis som han själv önskade.
Under den dryga vecka som gått sedan dess, har jag mestadels varit hemma. Inte så mycket för min egen skull, utan för storebrors. Han har reagerat starkt, betydligt mer än sin lillasyster. Han har varit arg, ledsen och orolig om vartannat. Frågat mycket om ifall ett barn också kan dö, ifall andra också ska det. Varit rädd inför begravningen, osäker på om han ens ville följa med, men till sist kommit fram till att han vill det, om han får ha sin nalle med sig och om jag hela tiden stannar hos honom. Han har hållit sig nära mig, passat var jag är någonstans.
Nu är han lugnare. Men då väntar begravningen. Idag åker vi ner till Småland igen. Imorgon är begravningen.
Jag beklagar sorgen. Jag vet inte riktigt vad som är bäst att säga, men jag skickar kramar till alla som behöver. Det är klart att Storebror ska ha med sig sin nalle och vara nära dig.
SvaraRaderaTänker på er!
Beklagar verkligen er stora förlust! Kramar till hela familjen. Tänker på er!
SvaraRaderaBeklagar sorgen.
SvaraRaderaKram!
Varma tankar och kramar till er alla.
SvaraRaderaBeklagar sorgen.