Kvällarna här i huset är inte som vi önskar att de ska vara. Inte en halvtimmes nattning, med rara barn i mjuka pyjamasar som väldoftande och kelet sitter i knät för godnattsaga, och sedan snällt och beskedligt lägger sig och somnar omedelbart och väluppfostrat. Inte så, nej.
Istället två timmars hejdlös konflikt med lillasyster, som inte sällan slutar med att vi rent fysiskt håller fast henne medan hon sprattlar och skriker. varefter hon till sist ger upp, fattar att hon ÄR trött, och somnar, med tårar i ögonfransarna. Det har hänt att även vi gråtit en skvätt när det väl gått dithän.
Vi har provat det mesta. Sitta hos henne. Vänligt men bestämt leda tillbaka henne när hon kommer upp. Bli rasande arga. Resonera. Muta. Hota. Vädja. You name it, we have tried it.
Nu spelar vi ut vårt sista kort i kortleken: guldstjärnor. Det barn som lägger sig utan bråk, stannar i sängen och inte ropar femtioelva gånger på oss, det barnet får en stjärna dagen efter. Tio stjärnor = belöning i form av en utflykt.
Igår kväll var ingen bra kväll. När lillasyster kom upp för sjuttioåttonde gånger frågade hon:
-Får jag en guldstjärna ikväll?
Jag, med stark irritation i rösten: -Nej, verkligen inte!
Hon, helt oberört: -Bra, då kan jag fortsätta vara uppe.
Någon som vet var man får tag på sömnmedel åt barn? Eller starka lugnande medel åt mamman...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar