Utmaningen

Maken och jag har gemensam ekonomi. Det är bra i nästan alla sammanhang. Undantagen är två: dels får man ju egentligen aldrig någon present. Även om den andre klurat ut och handlat, och överräcker i fint presentpapper, så har ju pengarna till den kommit ur den gemensamma kassan. Dels har man inga egna pengar. Givetvis köper man saker man själv vill ha ändå - böcker, musik, en film, går och fikar på stan osv. Men större grejor måste okejas av den andre, och man har alltid lite dåligt samvete att ta av hushållskassan till sånt som man bara själv har glädje av.
Ett annat problem vi har är att vi båda är alldeles för förtjusta i livets goda. Och för oss båda är det så att det inte är fel mat eller för mycket mat som är det huvudsakliga problemet, utan allt det andra. Det som på mitt yrkesspråk kallas för utrymmesprodukter. Glass, godis, kakor, läsk. Det där som ska vara det lilla extra, men som i våra liv är ett ständigt inslag i kosten. Med ty åtföljande övervikt. Flera kilon för mig, men farligare för honom, som har extremt stark ärftlighet för hjärt-kärlsjukdomar.

Nu har jag (förhoppningsvis) hittat en lösning som kan slå två flugor i en smäll: jag har växlat till mig ett par sådana där pappersrör med tiokronor som bankerna har. För varje dag som jag eller maken inte äter något av det ovan uppräknade, får den som lyckats ta en tia och lägga i en egen burk. De pengarna är våra egna. Att göra vad tusan vi vill med. Vill maken ha den där stora dyra tatueringen han vill ha, så lägger jag mig inte i det. Vill jag åka på sparesa med tjejerna, så är det min business. Bara vi sparar tillräckligt först.
Jag utmanade maken för två veckor sedan. Igår fick jag min första tia. Maken har ingen. Tror ni jag kommer iväg till spa?