Veckan har varit lite tung. Maken har jobbat sent varenda kväll. Barnen är trötta, jag är trött och har ont, och humöret hos oss alla tre är därefter. Idag fördrev vi tiden och avbröt bråkandet med att ta en sväng till mitt jobb. Det piggar alltid upp, barnen är kära i kollegan och själv fick jag prata bort en liten stund och samtidigt kolla av hur mycket barnen vuxit över sommaren.
Väl hemma smyger sig den grå känslan på igen. Och vad gör jag då, om inte faller rakt ner i den klassiska kvinnoklichén: jag shoppar lite. Inte kläder. Att köpa kläder fungerar inte alls som terapi när man väger 20 kilo för mycket. Inte alls. Inte heller skor, eftersom jag avskyr att gå in nya skor (även om det ska erkännas att jag skickat efter ett par Calou-träskor som jag suktat efter hela sommaren och nu hittat på rea). Nej, när jag tröstshoppar så blir det en order till adlibris. Lagom till slutet av nästa vecka kommer det ett hårt paket. Det hade jag inte råd med. Egentligen. Men det kändes bra att klicka iväg ordern.
Härligt att de gillar BVC-sköterskan , för BVC kan man ju tycka olika om..
SvaraRadera