Söndag eftermiddag. Storebror och jag sitter i soffan och läser en saga. Plötsligt blir hunden som är kopplad på altanen vild och galen. Jag lyfter blicken ur boken. Där, på golvet framför soffbordet, sitter en ekorre och tittar på oss. En livs levande ekorre, inne i mitt vardagsrum. När storebror och jag rör oss, får den fart. Springer utåt igen. Men när den möts av en hysterisk hund, tvärvänder den än en gång. Rusar in mot huset igen. Rakt på storebror. Upp på hans fot, vänder ner och flyr ut, den här gången rätt förbi hunden som nu är så upphetsad att hon nästan kissar på sig. Den stackars ekorren flyr för livet, och slutar inte springa ens när den är två hus bort. Den försvinner ur sikte.
Mer oväntat än så blir inte ett besök. Och vi som inte ens har något Gevalia hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar