Beslutsångest

Storebror har mycket svårt med det här att fatta beslut. Han klarar liksom inte den där vetskapen att för varje sak han väljer, så är det också något han väljer bort. Det blir för stort och svårt för honom. Det låser sig. Han står där och stammar, mer och mer svettig. Eftersom jag är en god och pedagogisk mor brukar det till sist bli så att jag fräser ett irriterat -Men herregud, bestäm dig nångång! Som vem som helst, utom jag då tydligen, begriper så underlättar det knappast proceduren.
Jag brukar helt enkelt försöka undvika att sätta honom i situationer där han måste välja något. Men i somras tänkte jag att han kanske ändå kunde vara mogen att välja i ett positivt och kul sammanhang. Barnen hade nämligen fått pengar på sina respektive födelsedagar, och dessa pengar var öronmärkta till något kul under semestern. Eftersom min mamma råkar bo nära ett av de billigare ställena att handla leksaker på, skulle barnen alltså få gå in i leksaksaffären med varsin egen plånbok och själva få välja vad de skulle spendera guldet på. Enda kriteriet var att jag skulle sätta stopp om de ville köpa sådant där skräp som man ser redan i förpackningen att det kommer paja inom fem minuter.
Lillasyster satt som en liten drottning i sin vagn och pekade på alla dockor och allt i rosa hon såg. Allt skulle hon ha. Jag valde ut två varianter av rosa dockor, och talade om att EN av dem räckte pengarna till, inget mer. Hon funderade i två sekunder blankt, pekade bestämt på en av dem, och satt sedan resten av tiden med den ömt tryckt till bröstet, utan att någonsin betvivla sitt beslut.
Men storebror, min storebror. Han vandrade runt i affären. Ville ha allt och ingenting. Klarade bara inte av att välja en sak och avstå från resten. Det slutade med att han stod och smågrät i affären av beslutsångest. Inte ens när jag erbjöd mig att skjuta till så han skulle kunna köpa en större kartong lego än han egentligen hade råd med, klarade han av att bestämma sig. Det slutade med att han köpte en ficklampa och en bok, och sparade resten av pengarna.

Häromveckan skulle en kompis ha barnkalas. Vi har ett presentskåp med diverse grejor i. Jag tog fram två saker, och lät barnen bestämma vilken grej de ville ge. När det var gjort, tittade storebror på mig och konstaterade lugnt: -Mamma, vad bra att du bara tog fram två saker att välja på, för det är så svårt för mig att välja.

Det barnet besitter större mognad och självinsikt än vad jag gör. Jag är inte säker på vem av oss det säger mest om.