Trettiosex. Trea sexa.

Nu finns ingen återvändo. As of today är jag officiellt närmare fyrtio än trettio. Och jag kan inte säga hur mycket det svider.
Fallet dämpades dock när jag fick sovmorgon, och sedan väcktes vid nio av sång, frukost på sängen och present på frukostbrickan. Då kändes det bättre. En stund. Sedan gjorde det ont igen. Tydligen är det väldigt kul detta att bli äldre. För alla andra alltså. Inte för den som faktiskt blir mer ålderstigen för varje sekund.

Nåja. Nu har jag varit på middag hos goda vännerna M och S. Eller S&M som jag refererar till dem som i min lätt snedvridna hjärna. Det är ju alltid kul att spekulera. Den initialkombon inbjuder ju liksom till det.
Och med två (eller fler) glas vin i kroppen, känns det genast bättre att bli gammal. Men det blir väldigt svårt att stava rätt, och jag är trött på att skriva om varannat ord nu, så jag ska nog gå och lägga mig istället. Godnatt!