Storebror beklagar sig över att en kompis på dagis bara vill bestämma allt. Jag påpekar lite milt att han ju gör precis likadant mot lillasyster, och att hon kanske inte heller tycker det är så kul. Storebror förnekar detta bestämt och indignerat.
Jag: -Jodå, det hörde jag idag. Först bestämde du var hon fick sitta, och sedan bestämde du att hon inte fick lägga klossarna där hon själv ville.
Storebror: -Jamen, det var inte mycket! Det var bara två gånger, det är inte mycket!
Jag: -Två gånger är väl inte så lite?
Storebror: -Mamma, är en potatis mycket?
Jag: -Ja, om den är stor så.
Storebror: -Jamen, om den är pytteliten?
Jag: -Nej, då är det förstås inte mycket.
Storebror: -Två potatisar då, två pyttesmå potatisar, är det mycket?
Jag: -Nej, det är det ju inte.
Storebror: -Där ser du! Två gånger är inte alls mycket!
Två pyttepotatisar, eller två gånger att köra med sin syster - what´s the difference?
Klurig pojk det där :D
SvaraRaderaLB
Ha,ha, barn är för härliga - rätt som det är så har dom lurat in en i ett hörn där man säger emot sej själv...
SvaraRaderaTack för en otroligt underhållande blogg. Välskriven, tänkvärd och beroendeframkallande.
Halkade in på ett bananskal i augusti...
Den grabben kan du inte vinna mot i konsten att argumentera...
SvaraRadera... men han har väl lärt sig av nån? HIHI