När man är så trött att allt känns som ett jätteföretag. När man nästan hellre kissar på sig än reser sig upp för att släpa sig till toa, och det enda som hejdar en är tanken på hur jobbig saneringen efteråt skulle bli. När man är så trött att man gråter för absolut allting. Då, när man är sådär dödens utmattat trött.
Då skulle man kunna tänka sig att man tacksamt tar emot chansen att sova. Att man njuter av att varsamma händer hjälper en ur dagens paltor och i en mjuk pyjamas. Att man uppskattar att bli nedbäddad i en mjuk och varm och skön säng. Att man myser när man får en puss på pannan och sedan gosar ner sig i sängen och somnar med en belåten suck.
Man skulle kunna tänka sig det. Men då känner man inte storebror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar