En av storebrors kompisar bor alldeles utanför samhället vi bor i. Direkt utanför tätortsgränsen svänger man in på världens minsta skogsväg, kör den ett par hundra meter och så är man framme. Ett ljuvligt ställe, med gigantiska gräsmattor och skogen rent bokstavligen bakom hörnet. Enda nackdelen är den där förbaskade skogsvägen, som är i tämligen dåligt skick, mest ett par hjulspår, och dessutom bara rymmer en bil i taget (i bredd alltså).
Sist jag hämtade storebror där, frågade jag mest på skoj om han skulle vilja bo där, eftersom det är så fint. Han funderade lite. Svarade sedan, med total ärlighet och största allvar:
-Nej, mamma, det vore nog inte så bra för dig, för du kan ju inte backa.
Vi kommer ha en väldigt ledsen liten kille här på julafton, det säger jag bara.
Ha,ha den var ju klockren! Han vill ju bara ditt bästa - och han känner dig väldigt bra....eller hur...
SvaraRaderaJag gillar inte heller besvärliga vägar - ej heller att backa...
Kram Petra