Storebror och jag sitter på golvet i hans rum. Jag ser att han slängt det fina pennskrinet han fått på golvet, där det ligger öppet med pennor, linjaler och andra grejor bredvid sig. Jag har synpunkter på det. Storebror tittar på mig. Säger, med föraktfullt överseende i tonfallet: -Du mamma. Bekymra dig inte om mina grejor, va!
Tjena. Förr var det tonåren man hade att oroa sig över. Numera har man också lilla tonåren. Och våra föräldrar inbillade sig att de hade det jobbigt.
Min Mamma har i alla fall insett att jag och min lillebror var väääldigt lätta i tonåren, nu när vi är nästan igenom mina barns tonår...
SvaraRadera:-D
Än så länge kan jag säga det att "lilla tonåren" var värre än vad det är nu när man har riktiga tonåringar. Märkligt?! :D
SvaraRadera