Jag fick fönstren putsade igår. (Ja, jag lejde bort det. Och ja, jag skäms lite för det, så nu pratar vi inte mer om det).
Med tanke på att vi bott här i fem år, och maken gått över köksfönstren och bara köksfönstren EN gång på dessa fem år, så var det välbehövligt. Men lite jobbigt också. För det är lite slitsamt för kroppen att adrenalinchockas varje gång jag går ut i vardagsrummet och en isande sekund tror att nån jävel har varit här och pangat rutorna. Man ser liksom inte längre glaset i fönstren sådär uppenbart som förut....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar