Semesterfacit

När jag gick på semester kändes den oändlig. Utdrygad till sju långa veckor, med hjälp av föräldradagar. Nu är bara en vecka kvar. Dags att så smått börja summera. Vilket omedelbart leder till panikartat dåligt samvete.
-Mammakroppen är fortfarande lika tung och stor som innan semestern. Dock inte större, vilket måste ses som en smärre seger, trots allt.
-Huset ser fortfarande ut som en överlastad soptipp.
-Trädgården är inte mer organiserad än innan och fylld av ogräs.
-Altanen är lika oslipad och o-oljad som innan.
-Staketet är inte oljat eller målat.
-Jag är lika dålig på att ringa mina långväga vänner som när jag har ursäkten av att jobba (förlåt käraste P, men jag tänker på dig varje dag, jag är bara en lat kossa som inte kommer mig för med att ringa!)

Listan på saker som inte blivit gjorda, planer och ambitioner som blivit till intet är lång. Samvetet gnagde mig, den inre rösten var sträng. Då började jag tänka lite längre. Barnen och jag har:
-Åkt och badat ett otal gånger.
-Plockat blåbär i ösregn och sedan gått hem och bakat en paj.
-Varit på Nynäs slott
-Besökt Stendörrens naturreservat och där gått Hitta Vilse-kurs och haft picknick på klipphällarna.
-Varit på Parken Zoo.
-Lekt på Busfabriken och på Leos Lekland.
-Utforskat vetenskapen på Kreativum och på Tekniska Museet.
-Träffat en äkta polisaspirant och fått prova hennes utrustning på Polismuseet.
-Varit på Skansen.
-Åkt minispårvagn på Spårvägsmuseet.
-Rest runt i Stockholm med buss, tunnelbana, pendeltåg och färja, vilket barnen ser som höjden av spänning.
-Spenderat en vecka i Småland hos mormor och hennes hundar.
-Umgåtts massor med både stora och små kompisar här i byn.
-Kört bil och åkt karusell på Lådbilslandet.
-Varit på cirkus.

Huset ser ut som en soptipp. Altanen är en skam. Jag är lika tjock som någonsin. Men jag tror att jag prioriterat helt rätt den här sommaren.