Jag har idag börjat den mödosamma processen att inventera barnens höstgarderober. Plocka ut, se över, vika, lägga in. Ta ner skokartonger från vinden, gå igenom, sortera ut för litet, anteckna vad som finns och vad som behöver köpas. Jag har tillbringat timmar med att bära hit och dit, sortera och plocka.
Maken har tillbringat ca en halvtimme idag med att sätta upp krokar och andra förvaringsattiraljer.
Hans verk är prydligt, snyggt och omedelbart synligt.
Mitt är, trots timmars arbete, lika jävligt som innan. Snarare värre, eftersom jag inte hunnit klart på långa vägar och det därför ligger högar överallt.
Livet är orättvist. Mycket, mycket orättvist.
Hahaha, så är det. Maken altanbygge får beröm men mitt arbete med frukost/lunch/fika/middag/frukost/lunch, ja du fattar, det går spårlöst förbi.
SvaraRadera