Sommardagens stekande hetta har övergått i kvällens ljumma vindfläktar. Barnen är trötta och smutsiga efter en dags lekande på strand och i trädgård. De bara benen är rivna av kvistar och grenar, bitna av myggor och brunbrända av solen. Fotsulorna är hårda som läder och svarta som kol av allt barfotaspringande. Håret solblekt på lintotten, fräknarna oräkneliga på rödluvan. För ögonblicket har de lagt ner det annars ständigt pågående projektet att slå ihjäl varandra efter bästa förmåga. Istället leker de. Pendlar mellan studsmattan, lekstugan och gungorna. Plockar i förbifarten till sig ett och annat smultron, delar nogsamt så det ska bli rättvist. Jag sitter på altanen med en bok bortglömd i knät. Lyssnar på deras skrattande röster.
Livet blir inte bättre än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar