Lillasyster är av den lite våldsammare sorten. Hon slåss ofta och gärna när något går henne emot, och är plågsamt oemottaglig för tillsägelser, förklaringar och bestraffningar. Hon är också anmärkningsvärt stark för att vara två äpplen hög. Det gör ont när hon klappar till. Det som hittills funkat är att ta bort något hon verkligen vill ha. Alltså försvann möjligheten att få glass igår när hon valde att slåss flera gånger efter varann, trots varning.
På kvällen pratade vi om det, och jag informerade lilla fröken om att ifall hon slåss imorgon, så blir det ingen glass då heller. Lillasyster funderade ett ögonblick. Förkunnade sedan belåtet: -Jaha, men då slår jag dig på kvällen istället!
Ett verktyg till borta ur arsenalen. Jag kommer inte ha nånting kvar att klara av henne med när hon kommer i tonåren. Men det ordnar sig. Med det race jag kör hemma nu, när maken jobbar mest hela tiden, så är det hans tur att ta över då. Lycka till, älskling!
Er lilla fröken låter ruskigt lik vår son, med skillnaden att han inte kan uttrycka sig så avancerat ännu. Men troligen tänker han likadant... ;)
SvaraRadera