Storebror har håret på utväxt. Fine by me. Bortsett från den lilla detaljen att han skriker som om kniven sitter i honom vid minsta lilla tova som borsten fastnar i. Trots balsamspray. Häromdagen lackade jag ur på det där gapandet. Ordentligt. Och talade om precis vad som gäller om man vägrar sköta sitt hår.
Numera säger storebror inget alls när han får håret borstat. Han står still, med hårt hopknipta ögon och uppdragna axlar. När borstandet är klart, vänder han sig om och frågar med viss ängslan: -Jag skrek inte idag, mamma. Nu behöver jag väl inte klippa håret imorgon, eller hur?
Hot och mutor. Det är så man uppfostrar barn.
Jajamen, hot o mutor det är sann o äkta pedagogik.
SvaraRaderaJapp. När det gällde hårlängd gjorde jag precis samma sak.
SvaraRaderaKan du tala förstånd med vår dotter tro?
SvaraRaderaHon hade långt hår som vi klippte till en "lång" page, men det är fortfarande ett himla levande varenda gång det ska borstas. Hjälper inte vad vi hotar och mutar med, för VI vill ju inte att hon ska ha kort hår som en pojke...
Själv är jag också väldigt håröm, men man får ju lära sig att borsta så att det inte gör så ont. Men när jag borstar hennes hår skriker hon som en tok, och göra det själv, nä, då springer hon och gömmer sig.
Tips??