Fotbollsskola

Den lokala idrottsföreningen erbjuder fotbollsskola för barnen varje år. Fyra intensiva dagar med idel bollsport. I år var första året storebror var stor nog att få vara med. Lite tveksam var han allt. Bollsport är liksom inte hans grej. Lagsport är det ännu mindre. Han är rädd att göra fel, att misslyckas och att de andra i laget ska bli arga på honom då. När inomhusgympan flyttar ut varje vår för att övergå i bollek, hoppar han av. Men fotbollsskolan lockade ändå. Det fanns ju lite andra muntrationer också. Besök av polis, ambulans och brandkår är ju alltid kul. Så han var med. Och han har haft SÅ roligt.
Idag var det grand finale. Barnen spelade matcher mot varandra, fick sina diplom och så var det korvgrillning efteråt. Maken jobbade, som alltid, så lillasyster och jag pallrade oss själva ner för att titta på. Och jag kan ju konstatera att något fotbollsproffs, det blir nog storebror aldrig. När han skulle visa tricks, och skulle sparka bollen i en båge bakåt över sitt eget huvud, slutade första försöket med att han sparkade bollen i ansiktet på sig själv. Andra försöket slutade med en boll i huvudet på en oförberedd lillasyster. Sedan var det slutförsökt, tyckte mamman.

Nej, något fotbollsproffs blir han inte. Men han har haft roligt. Och det räcker så.