Jag är sjuk. Igen. Jag hatar min hals, jag verkligen hatar den av hela mitt hjärta. Eftersom lillasyster har hängt med kompisarna I och O i princip dygnet runt senaste veckan, har en eventuell smitta med största sannolikhet redan överförts, varför jag och flickornas mor kommer överens att låta dem leka ändå. De börjar i de andra tösernas hem, men hojar sedan över till oss. Jag har tillbringat hela dagen i en feberdränkt säng, och är därför klädd i nattlinne när de kommer. Lillasyster kommer in i sovrummet, men I i släptåg. När jag reser mig visar det sig att nattlinnet kasat ner, så ena bröstet rymt ur det.
Lillasyster, djupt indignerat: -Men mamma! Du visar ju tuttarna!!
Jag, medan jag hastigt återför den anstötliga kroppsdelen till fållan: -Jag tror faktiskt I sett tuttar förr.
I, med synnerligen likgiltigt tonfall: -Du. Det finns faktiskt inte mycket jag inte sett.
Och jag vet inte. Ska en sjuåring verkligen vara fullt så blasé?
Jag är tämligen säker på att unga fröken har sett såväl snoppar, snippor, bröst och rumpor, och att hon i hennes begränsade sjuårsvärld tror att hon därmed sett allt som finns att se. Men det var inte så det lät...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar