Jag är alltså gympaledare numera. För barn födda -05,-06 och -07. Ikväll var tredje gången. Och helt kan vi inte ha gjort bort oss, jag och min medledare, för i rådande snöstorm kom det hela 15 barn. Och bara 4 av dem var våra egna. Som gympaledare för barn måste man vara med själv. Det duger inte att stå bredvid och komma med glada tillrop, inte. Och de första två gångerna har det funkat alldeles utmärkt. Men ikväll. Herregud, ikväll. Jag måste ha blivit alldeles överexalterad av glädje över att det kom så många barn, för jag kastade mig in i gympan med liv och lust. Och nu har jag ONT! I benen. I rumpan. I ländryggen. I axlarna. Inne i knävecken (vilket kan ha att göra med att mina innegympaskor är sisådär femton år gamla. Men rena och obefläckade som när de var alldeles nya. Vad det säger om min träningsfrekvens talar vi INTE). Basically överallt utom i magen. Bra så, man får vara tacksam för det lilla.
Undrar om den lokala idrottsföreningens försäkring täcker livslång invalidisering? Den är inte självförvållad! Jag var fet och otränad redan innan, och då hade jag inte ont! Det är gympans fel, bara gympans fel. Jag har alltid misstänkt att det är skadligt med träning.
Hahaha...underbart!
SvaraRaderaJa, det är nog skadligt att träna om än bara barngympa ;))
Är det inte meningen att det är ungarna som ska hoppa runt? Räcker det inte med att stå o peka?
SvaraRadera