Vänner. Vad mer behöver man?

För det mesta trivs jag väldigt bra med lägenhetslivet. Mycket bättre än jag väntat mig, faktiskt. Men ibland är det ganska surt. Fredagkväll. Äntligen vackert väder. Soligt och varmt. Och ingen altan.

Men det är då det är bra att ha vänner. Ett telefonsamtal senare, en inbjudan att grilla hos dem. Det måste inte vara ens egen altan.

Så nu ska klockan bara dra sig mot sextiden, så ska vi pallra oss iväg i sommarkvällen....

Nåt måste jag ha gjort

Jag fick ju som ni kanske minns penicillin. Inom ett dygn hade det hela vänt, och jag frisknade raskt till. Frid och fröjd.

Sen tog kuren slut. Och tre dagar senare, igår, gjorde det asont i halsen igen. Be doktor titta i halsen, nytt sorts antibiotika.

En stund senare började jag fundera över att jag haft rätt ont i magen de senaste dagarna. Och det var inte odelat behagligt att gå på toaletten. Så jag svartlabbade lite, och tog en urinsticka på mig själv. Och ser man på, både vita och röda blodkroppar, bakterier och protein. Allt möjligt som inte hör hemma där.
Prata med dr igen, doktor prata med infektionsjouren, ett sorts antibiotika till.

Två sorters antibiotika samtidigt, ovanpå en alldeles nyss avslutad kur = penicillinmage. Very much penicillinmage.

Ni vet den påfrestande söta scenen i Sound of Music, där kärleksparet ser djupt in i varandras ögon och sjunger att "somewhere in my youth or childhood, I must have done something good"?
Det här är likadant. Fast tvärtom.

Gourmetmat

Storebror kommer instörtande genom dörren efter att ha lekt hemma hos en kompis. Han är så ivrig att han snubblar över orden: -Mamma, vi fick så GOD mat till lunch hos A idag!! Den var SÅ GOD, jag har ALDRIG ätit något godare! Snälla mamma, KAN vi inte få det här också, SNÄLLA!!

Jag, med viss oro med tanke på att hans favoritmat hittills visat sig vara oxfilé, laxdito, gös, lammstek och annat lika billigt, : -Jodå, om det inte är något alldeles för dyrt eller avancerat är det klart att du kan få det, älskling. Vad var det för något ni fick då?

Storebror: -Ravioli!

Fotnot

Och apropå då att jag faktiskt är sjuk på riktigt, och inte bara tycker synd om mig själv (även om jag gör det också), så var jag efter en högst smärtsam natt tvungen att gå till doktorn. Och ser man på, ingen vanlig halsfluss för mig inte...
Eller jo, än så länge är det det. Men den är rätt koncentrerad till höger sida. Doktorn petade, pillade, hummade och funderade. Till sist kom det fram att det hela är misstänkt likt en begynnande halsböld.

Så jag fick penicillin, och skickades sedan hem med uppmaningen att söka igen om halsen svullnar igen så jag får svårt att andas, eller om det börjar göra så ont att jag inte kan öppna munnen. Och det känns ju jäkligt tryggt.

Jag tror inte jag kommer sova så mycket inatt heller. Måste ju hålla koll på om jag kan andas.

Min högempatiske son

När barn får 39 graders feber, slår de av på takten en aning. De kanske blir gråtiga och gnälliga. De sover mer än vanligt. Så mycket värre än så blir det sällan.

När en vuxen får 39 grader, däremot. Då är man SJUK. Särskilt om denna feber paras med extremt halsont, sådär så man vaknar varje gång man sväljer sin egen saliv på natten för att det gör så vidrigt ont.

Är man då, som jag, inte i hundraprocentigt gott skick redan innan, så är det inte mycket med en när man är så sjuk. Man sover, ryckvis, men i princip hela dagen. Man äter ingenting, dricker så lite som möjligt, förmår knappt röra sig för kroppen är så matt, och man tycker alldeles oerhört synd om sig själv. Sådär så döden vore en välkommen befriare. Inte så att man skulle påskynda den själv, det är man alldeles för sjuk för att orka, men man skulle inte protestera alltför mycket om det visade sig att det är däråt vinden blåser.

Detta är ganska svårt att kombinera med barn. Jag har tillbringat hela gårdagen med att försöka få barnen att inse att lite hänsyn vore trevligt, och att servicenivån inte kan begäras vara fullt lika hög när servicepersonalen är sjuk.

Vilket fick min lille älskling att titta på mig, sucka otåligt, och fräsa: -Du mamma, det är inte som att du har cancer precis.

Där fick jag.