När man är alldeles för trött (eller möjligen semidement)

Jag var på tjänsteresa torsdag/fredag. Långt ute i skärgården på en ö bodde vi hela gänget från arbetsplatsen. På ett vandrarhem helt utan komfort. Ytterligt vackert, väldigt obekvämt, dessutom väldigt intensivt. Lägg en lång resa (nästan fyra timmar enkel resa) på det, så var jag mycket mycket trött igår kväll när jag till sist kom hem.
Trots det var klockan nästan elva innan jag lyckades ta mig i säng. Jag klädde av mig, vacklade iväg till toa, dumpade av strumporna i tvättkorgen på vägen, och kvällskissade. Reste mig upp, vände mig om för att spola. Råkade kasta en blick nedåt toastolen.

Och upptäckte att det inte alls var tvättkorgen jag släppt ner strumporna i. Lovely.

Hustru med stenhjärta

Maken sitter vid frukostbordet. Ser mycket eländig ut. Jag frågar hur det är med honom, med min bästa väna lilla hustruröst.

Han: -Jag känner mig jättesjuk. Jag har så ont i huvudet, och så har jag feber också, jag fryser så jag skakar.
Jag, lätt bekymrat: -Nämen, hur mycket då?
Han, ännu ynkligare: -Nästan 38 grader.

Och där slutade jag lyssna och började koka mig en kopp te istället.

Missvisande logik

Storebror, medan jag donar i köket, apropå ingenting: -Mamma, vem kommer att dö först, tror du, du eller pappa?

Jag, lite ställd: -Jaadu....det kan man ju aldrig veta förstås.

Storebror, sakligt: -Jag tror du kommer dö först. För du är ju äldre än pappa.

Femton månader äldre för att vara exakt. Ouppfostrade skitunge.

Originell shopping

Jag har länge velat ha en sweatshirtjacka. Ni vet en sån där tröja med huva och dragkedja fram som blir som en korsning mellan en kofta och en jacka. Ett av världens mest praktiska plagg. Varm och mjuk kofta inomhus kalla vinterkvällar, lagom tunn jacka svala sommarditon.

Så idag åkte barnen och jag till Stadium Outlet i jakt på en sådan. Och tydligen är det helt andra kriterier som avgör kläders köpvänlighet än jag trott i alla år. För storebror insisterade på att provkrama mig i varje jacka jag provade. Och sedan tjatade han igenom att jag köpte den som han tyckt var skönast att krama.

Så kan man också välja kläder.

Stating the obvious

Vi var på betessläpp idag. Alltid lika trevligt, och särskilt när det som idag är varmt och skönt. Förutom de glada kossorna bjöds på muntrationer som åka i höskrinda efter traktor, åka häst och vagn, hälsa på smådjuren i stallarna och fika. Allt man kan behöva.

Och så Nassim al Fakir. Bolibompaledaren medverkade i en direktsändning i TV4:s morgonprogram (finns att se på deras hemsida). Han bestämde sig för att springa framför korna på väg nerför backen till hagen. Medan han sprang hade han mikrofonen på sig, och i inslaget hör man hur han frågar mannen han sprang tillsammans med om det är något särskilt han bör göra (frågan ställs springande i full fart). Han får det något torra svaret: -Ja, du bör springa något fortare än korna.

Gud så enkelt livet kan vara. Tänk all möda jag lagt på åratal på högskola. All energi lärarna lagt på att göra mig och kollegorna till fullfjädrade sjuksköterskor. När allt de behövt göra varit att helt enkelt säga -Ni bör undvika att ta livet av någon.

Förspillda år. Tänk vad jag kunde gjort istället.

Vulkantrakter

Tänk att jag har bott i Sverige hela mitt liv utan att veta att vi har en aktiv vulkan här i trakterna.
För aska från en vulkan är ENDA tänkbara förklaringen till de vita flingor som flög i luften imorse. All annan förklaring (baserat på att det bara var 2 plusgrader t ex) är helt otänkbar. Helt. Det är maj nu. MAJ. Vårmånad. Vår och värme. Inget annat.
Frågor på det?